sn56.46[SNv,454]『暗黒経』(あんこくきょう、 Andhakārasuttaṃ、アンダカーラ・スッタ)
「比丘たちよ、暗黒の閉じてない空、真っ黒な暗闇の、世界の間隙があり、そこではこれほどの大神変を持ち、これほどの大威力あるこれら月・太陽の光を受けない」と。
このように言われた時、とある比丘が世尊にこう言った。
「尊者よ、じつにその暗黒は巨大です。たしかにその暗黒はきわめて大きいです。
尊者よ、いったいこの暗黒よりさらに大きく、さらに恐ろしい他の暗黒があるのでしょうか?」と。
「比丘よ、この暗黒よりさらに大きく、さらに恐ろしい他の暗黒がある」と。
「それでは尊者よ、いったいこの暗黒よりさらに大きく、さらに恐ろしい他の暗黒とは何ですか?」と。
「比丘よ沙門、婆羅門の誰であれ、『これは苦である』と如実に了知せず、『これは苦の集起である』と如実に了知せず、『これは苦の滅である』と如実に了知せず、
『これは苦の滅に至る行道である』と如実に了知しない者たち。彼らは生に転じる諸行に満悦する。老に転じる諸行に満悦する。死に転じる諸行に満悦する。悲・悲嘆・苦・憂・悩に転じる諸行に満悦する。
彼らは生に転じる諸行に満悦して、老に転じる諸行に満悦して、死に転じる諸行に満悦して、悲・悲嘆・苦・憂・悩に転じる諸行に満悦して、
生に転じる諸行も為作する。老に転じる諸行も為作する。死に転じる諸行も為作する。悲・悲嘆・苦・憂・悩に転じる諸行も為作する。彼らは生に転じる諸行も為作してから、老に転じる諸行も為作してから、死に転じる諸行も為作してから、
悲、悲嘆、苦、憂、悩に転じる諸行も為作してから、生の暗闇にまた落ち、老の暗闇にまた落ち、死の暗闇にまた落ち、悲、悲嘆、苦、憂、悩の暗闇にまた落ちる。
彼らは生、老、死、悲、悲嘆、苦、憂、悩から解放されず、
『苦から解放されない』と私は説く。
「比丘よ沙門、婆羅門の誰であれ、『これは苦である』と如実に了知し、『これは苦の集起である』と如実に了知し、『これは苦の滅である』と如実に了知し、
『これは苦の滅に至る行道である』と如実に了知する者たち。彼らは生に転じる諸行に満悦しない。老に転じる諸行に満悦しない。死に転じる諸行に満悦しない。悲・悲嘆・苦・憂・悩に転じる諸行に満悦しない。
彼らは生に転じる諸行に満悦せず、老に転じる諸行に満悦せず、死に転じる諸行に満悦せず、悲・悲嘆・苦・憂・悩に転じる諸行に満悦せず、生に転じる諸行も為作しない。老に転じる諸行も為作しない。死に転じる諸行も為作しない。悲・悲嘆・苦・憂・悩に転じる諸行も為作しない。
彼らは生に転じる諸行も為作せず、老に転じる諸行も為作せず、死に転じる諸行も為作せず、
悲、悲嘆、苦、憂、悩に転じる諸行も為作せずして、生の暗黒にも落ちず、老の暗黒にも落ちず、死の暗黒にも落ちず、悲、悲嘆、苦、憂、悩の暗黒にも落ちない。
彼らは生、老、死、悲、悲嘆、苦、憂、悩から解放され、
『苦から解放された』と私は説く。
それゆえ、ここで比丘たちよ、『これは苦である』と専念され、『これは苦の集起である』と専念され、『これは苦の滅である』と専念され、『これは苦の滅に至る行道である』と専念されるべきである」と。
‘‘Atthi, bhikkhave, lokantarikā aghā asaṃvutā andhakārā andhakāratimisā, yatthamimesaṃ candimasūriyānaṃ evaṃmahiddhikānaṃ evaṃ mahānubhāvānaṃ ābhāya nānubhontī’’ti.
Evaṃ vutte aññataro bhikkhu bhagavantaṃ etadavoca .
‘‘mahā vata so, bhante, andhakāro, sumahā vata so, bhante, andhakāro!
Atthi nu kho, bhante, etamhā andhakārā añño andhakāro mahantataro ca bhayānakataro cā’’ti?
‘‘Atthi kho, bhikkhu, etamhā andhakārā añño andhakāro mahantataro ca bhayānakataro cā’’ti.
‘‘Katamo pana, bhante, etamhā andhakārā añño andhakāro mahantataro ca bhayānakataro cā’’ti?
‘‘Ye hi keci, bhikkhu, samaṇā vā brāhmaṇā vā ‘idaṃ dukkha’nti yathābhūtaṃ nappajānanti…pe…
‘ayaṃ dukkhanirodhagāminī paṭipadā’ti yathābhūtaṃ nappajānanti, te jātisaṃvattanikesu saṅkhāresu abhiramanti…pe…
abhiratā…pe…
abhisaṅkharonti…pe…
abhisaṅkharitvā jātandhakārampi papatanti, jarandhakārampi papatanti, maraṇandhakārampi papatanti, sokaparidevadukkhadomanassupāyāsandhakārampi papatanti.
Te na parimuccanti jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi.
‘Na parimuccanti dukkhasmā’ti vadāmi’’.
‘‘Ye ca kho keci, bhikkhu, samaṇā vā brāhmaṇā vā ‘idaṃ dukkha’nti yathābhūtaṃ pajānanti…pe…
‘ayaṃ dukkhanirodhagāminī paṭipadā’ti yathābhūtaṃ pajānanti, te jātisaṃvattanikesu saṅkhāresu nābhiramanti…pe…
anabhiratā…pe…
nābhisaṅkharonti…pe…
anabhisaṅkharitvā jātandhakārampi nappapatanti, jarandhakārampi nappapatanti, maraṇandhakārampi nappapatanti, sokaparidevadukkhadomanassupāyāsandhakārampi nappapatanti.
Te parimuccanti jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi.
‘Parimuccanti dukkhasmā’ti vadāmi’’.
‘‘Tasmātiha, bhikkhave, ‘idaṃ dukkha’nti yogo karaṇīyo…pe…
‘ayaṃ dukkhanirodhagāminī paṭipadā’ti yogo karaṇīyo’’ti.
